fredin

Det börjar dra i hop sig för "tillbaka till Norge" resan.
Lördag närmare bestämt. Fan fan fan. Vill inte vill inte vill inte, men må. Må må må!

Det är en konstig känsla när man liksom går runt och känner sig lycklig, men vet exakt när det tar slut. Jag vet exakt när allt kommer kännas piss mörkt å ensamt igen. Men ändå försöker jah leva i nuet å inte tänka på det. Men nu blir det faktiskt svårare å svårare.
 Allt bara snurrar i mitt huvud just nu. Känns lite taskigt mot mami å papi att jag bara vart hemma typ 3 nätter på tre veckor, men vad göra? Känns ungefär som att jag ät ett tåg spm rusar å ruuuusar mot tunneln, som ser ut som ett svart hål ungefär. Jag vet att jag ska in där, jag vet precis när. Och att jag måste stanna där tills.... Augusti.
 Varför händer detta? Allt har en mening... det tror jag verkligen på. Men i bland kan det  vara svårt att se. Allt detta handlar om att jag behöver pengar- så jävla tråkigt. Men sant. Måste spara typ 25.000 till bil byte, skyldig mamma typ samma summa (!) och resa, spara... you name it. Fan. Vill inte att sånt ska spela så stor roll... skulle vilja äga typ en väska endast och kunna dra vart som helst, när som helst. Hatar att ha massa saker överallt. Det spyr jag på.
 Å andra sidan vill jag ha ett riktigt hem, köpa soffa, tapetsera om, ha en fast punkt. Ja du ser ju... mucho i huvve.
Kände att jag måste skriva av mig lite. Spanx.