Bekännelse

Det var otroligt länge jag kände mig så som jag gör nu.
Lugn å himla glad i kroppen... tillfreds skulle man kunna säga.

Nu är det dags att söva..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0